Tänkte faktiskt skriva lite om dessa timmarna jag nu varit utan telefon. Låter väldigt udda att jag redan skriver ett då det redan gått ett par timmar men samtidigt så är de smartare att skriva det tidigt då paniken är färsk så att säga. Jag kommer ju vänja mig senare så då känns de dumt att skriva. Detta har hänt mig en gång innan och var utan mobil i sådär två veckor så I know how it goes. 

 

Det började redan imorse när jag skulle gå från Robin till skolan. Jag skulle sätta på musik men de gick inte ens att gå in på mobilen, antog den bara hackat upp sig (som ibland händer). Så jag väntade lite och gick vägen utan musik. Testade flera gånger när jag gick att sätta på men den ville liksom inte reagera på mina fingrar. Poenterar att mobilen hade varit HELT normal (mer eller mindre) på morgonen med alarm och sånt. Jag tänkte att den bara behöver ''varva ner'' så rör inte mobilen. Under första lektionen startar jag om den några gånger utan förändring. Detta fortsätter jag med hela dagen tills cirka klockan ett. Då inser jag att den har gått vidare liksom och ja, skiter it. Börjar leta ny mobil på nätet etc. 

 

Men under hela denna tiden har jag känt mig naken, och lite ensam liksom när alla sitter inne på instagram och tittar sitter jag där och stirrar på en skärm som verkligen avskyr mig. Detta låter egentligen helt cp för man ska inte vara såhär beroende av sin mobil!!! Men ja, shit happends. Samtidigt under denna tiden blev jag väldigt ledsen för jag har saker inne i telefonen som jag verkligen vill ha kvar. Exempel bilder, söta meddelanden, anteckningar (ja jag har massor av dem haha). Jag fick verkligen ångest över detta. Dels för de fanns ett gäng viktiga anteckningar som jag behövt ha kvar, dels för jag hade screenat presenter och sådant som jag velat ha och kommer glömma nu direkt. Och dels för allt finns liksom där i, mina kontakter osv. Sen är jag en sådan människa som hatar nya förändringar när jag själv inte bett om det. Så detta kliar på insidan av huden. 

 

Men ja.. Vad ska man göra? Detta kan ju faktiskt vara bra för mig? Tvek. Men jag ska se om jag kan lösa det! Kanske redan tills imorgon för som det är nu kan jag inte svar i telefon, ringa, eller ha alarm vilket är jobbigt när jag är först vaken i familjen.. Tagga livet!