Don't worry, be happy!

Idag började jag tänka på när jag blir ledsen. Vad man kan göra åt det. Jag tycker verkligen inte om när folk tycker synd om en, speciellt inte när det gäller mig. Så om jag blir ledsen vill jag inte att någon ska försöka trösta mig eller säga ''rätt''saker. Om man vill göra någoting så låt mig prata om det i min takt, låt mig gråta, säg ''Allt kommer bli bra'', sjung för mig/med mig, håll om mig (haha, låter mobbat men jag känner mig älskad då).
Det hade hänt en grej. Jag ville INTE att min mamma skulle få veta, jag trodde hon skulle försökt trösta mig sådär jobbigt. Men icke. Jag berättade och hon lyssnade, kommenterade och la in synpunkter men sedan var hon tyst. Det slutade med att jag sedan gick till mitt rum, då var jag jävligt glad för jag berättat, det kändes mycket bättre (jajaja, man ska prata ut osvosv blablabla) förstår om man berättar för bästavännen men inte för ens föräldrar, jag trodde fel om min mamma helt enkelt. BÄSTA MAMMAN EVER! :D Don't worry, be happy!

-This feeling i can't shake nomore, this emptyness running out to the floor-
T I L D A | | Kommentera |
Upp