- june 2014

Åsikte inlägg-möta exet på gatan

Ni vet när ni ser ert ex, och ibland är man över hen, ibland inte. I detta inlägget är man inte.
Tankarna flyger omkring med tusen olika känslor. Var förhållandet bra får man en känsla. Var förhållandet dåligt får man en. Slutade man som vänner eller ovänner? Vem dumpa vem? Eller gjorde båda valet? Och har man fortfarande kontakt. Allt kommer en kring.
Man vill kanske springa därifrån. Eller blir man fett glad och springer fram istället. Eller är an i chock och vet varken ut eller in.

Jag kan vara helt ärlig. När jag sett mitt ex så har jag låtsats som ingeting. Låtsas vara upptagen helt och hållet. Om han sagt något så har jag svarat men inte liksom vågat vara social själv.
-O för er som inte vet så är det ovanligt för mig, älskar att prata med allt och alla. Har inga problem med att prata med en främling-
Anledningen till varför jag inte vågat säga något är för jag är rädd för hans reaktion. Tänk så hade jag varit helt social och hans svar hade bara vart iprincip "mm, aa, okej" då hade jag blivit sur och känt mig lite dum till och med.
Hade man inte heller vart över personen så hade jag absolut låtsats som jag inte sett han, fast iaktagit honom lite smått. För jag hade ju blivit glad av att se han. Men inte vetat av vad jag skulle gjort.
Om man hade haftvstake, eller om han hade haft stake till de, så hade man börjat prata och sen kanske kanske det utvecklas till något. Eller så kanske du förstår du faktiskt är över honom.
Att möta ett ex på gatan är fan något komplicerat.. Har absolut ingen aning vad jag ville få fram i detta åsikte-inlägg, de blev inte så långt heller.. Kan ni läsa mellan raderna om vad jag vill få fram så informera mig de tack!