Detta är ett ämne jag tänkt på äldigt länge. Liksom hur långt kan man gå egentligen innan det räknas som otrohet? Vem bestämmer reglerna? Får man göra både och?!?!

 

För min åsikt kring förhållanden är att man får skapa sina egna regler. Idealet, orginal eller traditionellt finns såklart, men det är inget som intresserar mig. Speciellt inte om man lever 2016 förhålladen. För idag är det inte som det var förr. Förr var sex en sak man inte pratade om. Sen blev det en sak som man pratade om för mycket och alla som hade det blev till horor. Nu idag så är sex lika normalt som att äta. Man har de när man vill med vem man vill och hur ofta man vill. (Sen kan man ju ta steget längre och gå på att folk inte kan skillnaden mellan att vilja ha sex och att ha sex). 

 

Men det här med att ska egna regler, vad menar jag där egentligen? Vi lever i ett så öppetsamhälle idag så det mesta är inte så konstigt, iallafall inte i mina ögon, för dem är öppna. För som jag ser det är förhållande något som man ger och tar i. Ibland får man bita i det sura äpplet, ibland inte. Mina förhållanden har varit så olika. Men vad jag kan säga angående de förhållande jag är inne i nu så är vi inte perfekta. Jag och R har inte samma intressen, politiska åsikter eller samma smak. Vi argumenterar mot varandra hela tiden, vi små tjaffsar och vi bråkar.  Men det finns ingen som förstår mig så bra som han gör! Oh det är det jag strävar efter i ett förhållande, inte perfektion. Jag vill ha någon som kan säga vad jag vill när jag själv har glömt det. 

 

Så hur är våra regler? Vi har inga sånna regler ska jag säga. Vi är inte traditionella paret som kontroll skriver om vi ska ses eller som skriver med varandra varje dag. Vi skriver när vi har något att säga och vi träffas när vi får tid över och vill de såklart. Jag vet inte hur många gånger jag bara har gått hem till Robin och bara hoppats han varit hemma så jag har någonstans att vara (om jag ska vänta på bussen eller nåtog liknande). Jag har varit hemma hos Robin utan att ens han varit där, countless times. Vi snackar inte varje dag. För han vet/vi båda hatar dessa ''hej vad gör du''-smsen var- och var annan timme. Liksom nej. Det är inte min grej. Så om jag saknar han eller måste berätta något så ringer eller skriver jag bara till honom. Det finns liksom inget måste i det. 

 

Vad jag menar med regler är att jag anser att alla förhållanden får se ut som dem själva vill. Oavsett hur udda det är. Jag läste en artikel för att tag sedan angående tre olika varianter på öppna förhållanden som par har. Och vilka regler som medgav. 

Exempel 1: Dem fick sexta med andra (ha sex via sms) men inte skicka bilder eller träffa människan IRL så att säga.

Exempel 2: Dem fick sexta med andra och skicka bilder, men inte träffa personen IRL. Oh dem måste berätta för sin partner VEM dem sextar med. 

Exmpel 3: Dem fick sexta med bilder till vem som helst, till och med träffa människan. 

 

Har ser vi tre olika förhållanden. Där regler faktiskt finns men som man oftast inte tänker på när man säger ''öppet förhållande''.  Oh jag förstår dessa människorna på ett visst sätt. Detta med att man vill få höra hur fin och sexig man är från en helt ny människa. Man får denna upmärksamheten av någon som inte är en partner. Man får lite spänning. Oh bästa med det, det förstår inte ens förhållanden. För som man kan se så fick 2/3 inte träffa personen IRL så det räknades inte som otrohet, samtiidigt som de är lite otrohet då det blir mer av en psykisk grej men det är ok inom dessa fronter. 

 

Nu kommer vi också tillbaka till detta ''ge och ta'' i förhållanden. Om ens partner gillar att skicka lite sexiga bilder men man själv inte är ett fan angående det. Offrar man sig då? Eller är det inte bättre då hen får göra det med en helt annan människa endast? (Med ens egna regler såklart.) Man själv blir nöjd för man behöver inte göra något man själv inte gillar och ens partner blir nöjd för hen får som hen vill. Nobody gets hurt. Oh det är de jag tror dessa förhållanden tänker.